Thursday, April 26, 2007

Historiskt beslut i USA

Den senaste rubrikerna i Washington Post når mig via mejlen med beskedet att representanthuset i USA:s kongress har röstat igenom ett förslag som innebär att USA ska börja ta hem sina trupper från Irak i oktober. De sista soldaterna ska lämna landet i mars nästa år. Senaten väntas fatta samma beslut och Bush måste då lägga in sitt veto mot ett beslut som passerat båda kamrarna i kongressen.
Ett intressant läge, som ytterligare kommer förstärka bilden av en president som blivit allt mer isolerad i sitt elfenbenstorn. Kongressens beslut innebär ju att de folkvalda byter kurs i ett krig som ännu pågår. De säger att Bush inte kan sköta saken på egen hand.
Läs mer i Washington Post.

Tuesday, April 24, 2007

Nej låter som nej

Och så hör jag precis att Malmström har sagt nej till att bli folkpartiledare. Ett sånt där nej som verkligen låter som ett nej. Synd på många sätt. Det öppnar vägen för Björklund, som står för mycket av de hårda tag och reaktionär skolpolitik som jag tycker allra sämst om med folkpartiet.

Vådan av att döma folk efter klädseln

Det var ett rätt märkligt steg, att gå från gymnasiet till universitetet för 20 år sedan. Som aktiv SSU:are på 1980-talet var jag van att stå längst till vänster och hånas av välkammade Lyle & Scott-klädda ungmoderater med stålportfölj.
På universitetets samhällsvetarlinje kändes det till en början som om det blev precis tvärtom. Alla tycktes stå till vänster om socialdemokratin och såsade omkring i trasiga jeans och slitna, svarta kavajer. En av dem var Cecilia Malmström, nu aktuell som en av två kandidater att ta över folkpartiet.
Hon hade rest en del, skaffat sig perspektiv på tillvaron i Sverige och format sin politiska världsbild; själva sinnebilden av hur en ung radikal formas.
Efter ett par månader hade vi ett grupparbete och jag hörde från den grupp hon var med i att de haft våldsamma diskussioner om de skulle ha en liberal eller socialistisk utgångspunkt för sitt arbete. Utan att ha pratat med henne om politik var jag helt säker på att hon stod för den senare ståndpunkten. Hon hade ju sliten, svart kavaj för bövelen!
Sedan begrep jag att hon var aktiv folkpartist.
Dessutom en folkpartist som med liv och lust rekryterade andra studenter till liberalismen.
Efter ett tag lärde jag känna henne som en otroligt sympatisk, snabbpratande och politiskt övertygad person. En sann socialliberal, faktiskt.
Hon skulle, tror jag i alla fall, bli en ledare för folkpartiet som tydligare knöt an till det parti som fanns under Bengt Westerberg. Och som knöt tätare band till andra socialliberala partier i Europa, till exempel Romani Prodis parti i Italien, som jag vet att hon haft kontakter med under sin tid i Europaparlamentet.
Fast detta är förstås gissningar, och dessutom kanske mest av akademisk karaktär eftersom de ändå verkar luta mer åt batongliberalen Björklund.

Monday, April 16, 2007

Nix, han blir kvar

Från Washington kommer rapporter om att Paul Wolfowitz trots allt får förtroende att fortsätta leda Väldsbanken. "Att sparka Wolfowitz hade kunnat bli det första steget i en process för att göra Världsbanken mer demokratisk", skriver Forum Syds Sven Elander i en kommentar på mejlen.
Då får banken – och världen – fundera på andra startpunkter.

Friday, April 13, 2007

Last man standing

Paul D. Wolfowitz, en av de neokonservativa i kretsen kring Bush, kommer allt närmare den punkt där han måste avgå som chef för Världsbanken. Bush luftlandsatte Wolfowitz i banken för ett par år sedan, och hindrade honom på så vis från att falla lika hårt som flera av de andra neokonservativa ideologogerna bakom Irakkriget.
Men nu växer kritiken mot Wolfowitz inom Världsbanken. Enligt en artikel i New York Times anklagas han för att ha fixat högre lön åt sin sambo och medarbetare Shaha Riza när hon flyttades från banken till amerikanska utrikesdepartementet nyligen.
Tidigare har han fått ännu hårdare kritik, inte minst av de anställda inom banken, för att han vill lägga om bankens biståndspolicy. Under den förre chefen lämnade Världsbanken delvis den nyliberala grundinriktning som brukar kallas "The Washington Consensus" och satsade mer på sociala projekt och utbildning i mottagarländerna. Nu vill Wolfowitz återgå till det gamla; ekonomisk tillväxt, vilket i neokonservativ terminologi är det samma som att kräva privatseringar och avregleringar i de fattiga länder som ber om bankens hjälp.
"Det är omöjligt för banken att fortsätta framåt med dagens ledarskap, säger en anställd till New York Times.
Det ska bli väldigt intressant att följa den fortsatta utvecklingen. The Last Man Standing kan vara på väg att falla.

Thursday, April 12, 2007

Gränslandets Moder Theresa

Jag träffade en legend i dag. Hon heter Cynthia Maung och driver ett sjukhus i Mae Sot, som ger sjukvård till burmesiska flyktingar i Thailand. Hon är i Sverige för att hon är nominerad till årets Childs Rights Prize.
Doktor Cynthia kom själv som flykting från Burma 1988, året då juntan i Burma slog ned ett folkligt uppror med blodigt våld. I djungeln mellan Thailand och Burma såg hon hur flyktingarna led av malaria, tbc och andra sjukdomar. Och ingen av dem hade tillgång till sjukvård. I Burma var de bannlysta och i Thailand erkändes de inte som flyktingar.
Med minsta möjliga resurser startade Cynthia en klinik i Mae Sot. Under de första åren var de tvingade att arbeta illegalt, mot de thailändska myndigheternas vilja. Med åren har myndigheterna förstått att hennes arbete behövs för att hälsosituationen vid gränsen inte ska löpa fullständigt utom kontroll.
I dag har hennes klinik, Mae Tao Clinic, vuxit till ett sjukhus som gör 1 600 förlossningar om året, som dagligen behandlar hundratals patienter, som utbildar burmesiska flyktingar i hälso- och sjukvård och som sänder team av sjukvårdare över gränsen till Burma för att hjälpa de många internflyktingarna där.
Jag besökte Mae Tao Clinic 1998 och 2002 och kunde på plats följa deras fantastiska arbete. Jag talade med flera av de unga burmeser som arbetar i back packteamen, som med fara för sitt eget liv går över gränsen till Burma och hjälper till i de hårt utsatta byarna. Sedan 1998 har sju av dessa ryggsäcksläkare dödats av burmesisk militär.
Faktum är att kliniken tillhör det mest imponerande man kan tänka sig i ett område så hårt präglat av förtrycket och fattigdomen i Burma. Och allt är ett resultat av Doktor Cynthias arbete. Hon är väl värd priset.

Wednesday, April 11, 2007

Ronja forever

Har just börjat läsa Ronja Rövardotter för en av döttrarna. Inser plötsligt hur genial den är, fattade inte det när jag läste den själv i 11-12 årsåldern. Ronja och Birk gör ju uppror mot konservativa familje- och gemenskapsband! De lämnar sina familjer och lever själva i en grotta när trycket hemma förbjuder deras vänskap. De längtar hem hela tiden, men det är de där hemma som måste ändra på sig för att de ska återvända.
Och detta är skrivet två decennier innan hedersmord blev en fråga i den svenska offentligheten.